Bara bäst

Vi placerade i sista stunden den årliga juldagsfesten i mitt hus. Eller ja, mina föräldrars hus. Familjen, utom Maja, fick flytta på sig. Mycket omtänksamt av dem, men mamma förstår att vi behöver vår juldagsfest och att vi under inga omständigheter kan gå till Tegel. Så vi bjöd hit alla sköna Vallentunamänniskor och festade natten lång. Helt underbart. Bara jättelyckat. Så glad. Det finns så härliga människor.

Galet skönt att ha festen hemma också. Man slipper ju gå någonstans, och när festen är slut är det bara att gå och lägga sig.

Vårat fagra pepparkakshus prydde köksbordet och var en uppskattad mittpunkt under hela kalaset. Jag ska alltid lägga fram en pepparkakshuspyramid när jag har fest.

Så tack kära vänner för en amazing juldagsfest, och nu är det officiellt tradition!

JULAFTON

Julaftonen är slut. Man kunde tro att jag skulle gråta. Men det gör jag inte. Det blir ju faktiskt jul nästa år med, om regeringen inte gör ett oväntat drag förstås.

Och dessutom varar ju julen ända till påska!

Jag fick en fin jul med min härliga familj och mormor och morfar. Alldeles förträffligt var det. Om ni undrar vad jag fick i julklapp så ska jag göra undran kort för er. Jag fick örhängen, pengar, vantar, lite annat smått och gott, men framförallt en mugg av min syster, med Barbapappa på. Dessutom gjord i plast för att jag ska kunna tappa den i golvet utan att den går sönder. De känner mig så väl de däringa familjepersonerna. För pengarna ska jag köpa en kamera och nya hela balettskor!

Min syster, hon fick av våra föräldrar, en spriteflaska, fylld med vatten, som mamma hittat i en kasse i hennes rum. Det är kärlek det.

I år såg jag hela fem minuter av Kalle och hans vänner. Sen snabbspolade jag resten i mitt huvud och åt bullar i stället. Men tar de bort Kalle Anka från TV på julafton, då blir jag förbannad. Han ska vara där!

Hurra för Kalle Moraeus!


GOD JUL alla fina människor. Imorgon är det juldagen, då ska man festa har jag hört.

Tio röda rosor och två vackra pepparkakshus

Jag har en pojke. Han heter Hjalmar. Han är min vän. En väldigt söt liten sådan. Han är sexton år och jag gav honom luktsudd och en penna med grönt hår i julklapp. Han sa att ingen annan av hans vänner skulle ha prickat så rätt. Det kändes fint. Av honom fick jag en bukett med röda rosor. En fin gest från en fin man. Vi åt mat och pratade om livet, på vårt älskade Vallentina.

Senare begav jag mig hem till Sanna och bakade pepparkakshus med henne och Mattias. De blev fagra. Fagra var ordet. Jag har aldrig sett så fagra pepparkakspyramider i mitt liv. Vad sedan andra människor tycker, spelar oss ingen roll. Vi anser att de är fagra.

Imorgon är det den häringa mannens födelsedag. Det ska vi fira hurra hurra hurra.

HAIR

Precis hemkommen från vår briljanta hufvudstad, sitter jag i köket och knaprar på nachos och filosoferar. Kvällen har tillbringats på vår fantastiska stadsteater, där jag, Maria och Anton äntligen såg musikalen Hair. Och det må jag säga att hårigt var det. Det var en av de absolut häftigaste musikaler jag sett. Så galet duktiga musikalartister det finns i detta land! Riktigt riktigt bra var det. Verkligen jättebra. På riktigt! Åh jag var i extas.


Och jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Albin Flinkas, om du läser detta, ring mig??

Kaffekaffekaffe

Vadfaaan skulle jag dricka kaffe för??? Jag var så trött i ögonen så jag gjorde mig en shot med hälften snabbkaffe och hälften vatten och så svepte jag. Nu är jag helt galen. Mår piss rent ut sagt. Kallsvettas från vartenda område på kroppen och skakar som en döende traktor. Herreguuud hjälp mig?! Men jag är glad och jag kommer vara pigg och klarvaken till klockan fem.

Kanske det blir en moteffekt med ett glas rödvin?

Jullov

Efter en helt galet fantastiskt oerhört rolig och välfixad julfest på PAS i fredags, tog jag tåget mot nordligare breddgrader och landade trött, mosig och förkyld i soffan hemma hos familjen. Nu är det jullov i tre veckor, och det är så skönt. Mamma gör knäck och jag känner inte ens lukten av den eftersom jag är så snorig, men det är mysigt ändå.

Jag och min syster for ner till centrum tidigare idag för att gå på julmarknaden. Där sprang vi på en hel hög med Lindberg(h)are, och hamnade plötsligt mitt i en tipsrunda på biblioteket, som belönades med korv. Så himla mysigt.

Det är helt underbart att vara hemma igen. Nu ska jag bara se till att bli frisk, och sen ska jag söka upp mina saknade vänner och krama ihjäl dem.

En fabulös knuff åt rätt håll

Jag hade utvecklingssamtal med min fantastiska balettlärare igår. Det var efterlängtat och välbehövligt, och det hon sa fick mig verkligen att bli ännu mer beslutsam. Jag känner att jag går på precis rätt väg och det är otroligt skönt att höra att ens lärare tror på en, och är villiga att lägga ännu mer av sin tid och energi, för att jag ska komma dit jag vill. Jag är så glad att jag har hamnat här, och att saker och ting rör sig ditåt jag vill. Det blir perfekt med ett långt jullov nu, och bara smälta hösten och landa lite.

Tack för det.