Det var en gång en flicka som kände sig lite tom. Hon saknade någonting och hon visste precis vad det var. Hon behövde en dos av sin vackra barndomsvän, Tina Lundberg. Tina som är en vänlig själ, tog fötterna och knallade genom skogen för att möta mig och hunden, som fick sitt första smeknamn: "Björn". Vi hade en mycket mysig eftermiddag/kväll/natt som de äkta manliga kvinnor vi är, och när solen gick upp bajsade katten i klädhögen och min vän vandrade den långa vägen tillbaka genom skogen. Det blev en trevlig stund, och flickan är inte längre lika tom.Jag och Tina i vårt esse, en gång för längelängesen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar