War is over

Idag ringde chefen på vårt gamla jobb, och jag och Sanna kommer till slut att få våra pengar, som vi kämpat för sen i November, då vi sa upp oss genom att helt enkelt smälla igen dörren.

Det som hände var att vi blev lovade OB-tillägg på 50%, men när första lönen kom, fanns där inget OB, och de förnekade att de någonsin hade lovat oss det.

Sen dess (efter att vi gett upp kampen med att få våra pengar från företaget), har vi snackat med advokater, letat information och varit förbannade konstant, tills i fredags då jag beslöt mig för att maila det stora företaget de jobbade för, och bifoga bevismaterial i form av en inspelning vi lyckats göra i början av "kriget".

Och idag ringde de som sagt från mitt gamla älskade jobb och sa att självklart ska vi få våra pengar, och dessutom lite extra eftersom vi fått vänta så länge.

Så jävla gött!

"Du beter dig som en femåring! Du kommer aldrig få dina pengar!" sa den ondaste av de alla i höstas. "Jo, jag kommer få mina pengar." sa jag lugnt och sansat med ett lätt hot i rösten, och vem fick rätt??

Fyfan vad bra vi är!! Det var en stor sten som släppte. Inte för pengarna, det är ingen gigantisk summa, även om alla pengar är mycket för mig just nu, men jag tolerear fan inte att bli behandlad så, så nu jävlar känns det rätt.

HURRA!