Förvirrad kvinna

Jag har helt tappad kontrollen. Jag vet inte alls vem jag är, eller det vet jag men jag vet inte var jag är. I min utveckling alltså. Utbildningsmässigt alltså. Jag tror jag har haft lite vriden självbild. Vissa dagar känner jag till exempel att jag har jättebra kroppskontroll och är på god väg att kunna dansa balett, medan andra dagar, som idag, har jag ingen kontroll alls och överkropp och ben far omkring och gungar upp och ner.

Samma med sången. Igår kunde jag inte sjunga alls, det bara gjorde ont i halsen och jag hade ingen kontroll alls, tonerna bara flög. Idag däremot kan jag sjunga vadsomhelst känns det som. Men jag inbillar mig ändå att jag blivit sämre. Fast jag börjar komma fram till hur det ligger till. Jag tror att jag har inbillat mig att jag redan förra hösten var stark i sången just, eftersom jag inte dansat innan men sjungit hela livet, tyckte jag. Nu har jag dock insett att sånglektioner i Kulturskolan och i princip ingen egen övningstid, inte ger en fantastiska sångkunskaper. Det lilla jag hade, hade jag typ gratis. Nu när jag har övningsrutin och en fabulös sångpedagog, har jag insett att jag har helt galet mycket att jobba med.

Men som min teaterlärare säger. Det är först när man inser var man är som man kan börja utvecklas på riktigt, och det är väl det jag börjar göra nu då. Just nu är jag galet förvirrad dock, men som jag sa; just nu sjunger jag bra som faen så det ska jag fortsätta med ett tag. Vårt kök är magiskt, men inte ska väl bra akustik vara ett krav för att man ska kunna sjunga?

Sen slåss jag fortfarande mot min dåliga hållning när jag sjunger. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna jobba bort den, men mitt huvud är liksom placerat lite framför axlarna och det ser förjävligt ut! Ibland vill jag bara hugga av det.

Om ni läst hela det här inlägget, har ni i princip läst mina tankar. Ni kanske skulle utbilda er till medium?