The Wild Party

Helgen var underbar och fylld med fabulösa Jessicas feta dansföreställning på Maximteatern med tillhörande myskväll, en middag med bästa Amandas familj, en utgång med härliga individer, en ringleksuppvisning där jag sjöng, en dansuppvisning och en härlig kväll i kära Stockholm med Mikaela och Cecilia.

Och igår, ska ni veta, hände någonting riktigt fett. Jag for till Upplands Väsby och ut ur en bil hoppar älskade och saknade Mia som jag inte sett sen i somras. Åh vad kul det var att se henne igen. Hon körde oss så fint ända till Hammarby Sjöstad där finaste Anna satt på en stol och vi åt middag och hade det galet mysigt. Och sen. Sen. Gick vi till Kulturama och träffade massa gamla lärare och var glada och sen. Sen! Var det premiär för musikaltvåans uppsättning av musikalen The Wild Party!!! Och vilt var det! Vi blev alldeles höga i publiken. Och chockade. Visst visste man att de var apagrymma, men såå bra?! Det var en helt fantastisk föreställning. Och en fantastisk musikal. Här köper man biljetter --> www.thewildparty.se

Herregud vad de är fina mina Kulturamaklassisar. Saknade. Men nu bor jag ju här! Hurra! Och jag ska se TWP på lördag igen, då med några andra härliga vänner.

Åh kärlek!

Och idag var till på köpet min älskade Ronja här och firade prinsessan Estelles dop med mig. Plus att det är sommar och solen skiner och Vallentuna är vackert. Och så frågar folk om det känns bra att vara hemma? Jag är glad. Nu ska jag dansa Afro med Amanda. Kötta!

Jag och min ko

Livet flyter på, med näsan full av slem. Har jobbat både igår och idag och ska jobba imorgon med. Alltid jobbigt med nytt jobb, men den här gången känns det ändå som det kommer bli rätt kul. Har kört runt glada barn i ett biltåg hela dagen. Igår hälsade jag på hos min kära vän Ronja. Det var uppenbart att det har gått galet lång tid sen vi sågs sist, och underbart att äntligen få se henne igen.

Såhär ser jag ut när jag dricker te i en lagom stor mugg. Dvs nu.

Övrig tid ser jag ut såhär... så att ni vet.

Olle vs Loreen

Igår hade Vallentuna sin egen Melodifestival och det var fantastiskt roligt ska jag tala om. Både min syster och min bror var med och jag satt där och var sådär löjligt stolt. Otroligt kul att träffa alla fina människor, älskade vänner och gamla kulturskolelärare var det också.

Vann, både publikens och juryns röster, gjorde såklart den tokbegåvade brodern jag fått. Håll ögonen öppna i framtiden!

Här är han och Vallentunas ungdomssymfoniorkester med vinnarlåten.

Vallentuna

Nu är det si som så att jag, Linda, har flyttat ut från älskade psykfyran i Götelaborg och befinner mig hos mina föräldrar i Vallentuna. Här ska jag bo i fyra månader och njuta av sommaren. Det finns inte mycket som går upp mot sommaren i Vallentuna.

Vi har haft danspremiär på Skansen och det ser ut som att jag kommer få tillbringa otroligt mycket tid på just denna fantastiska plats i sommar. Jag var nämligen på jobbintervju för Skansenåk(de som kör skansentågen bl a) i måndags, och igår ringde bossen och sa att jag självklart är välkommen. De har en testperiod på tio dagar, men jag tror ju det ska mycket till innan de nekar någon jobb efter det. Men man ska inte ropa hej. Kul är det i alla fall. Känns som att det går lite för bra för mig just nu, men jag tackar och tar emot.

Har varit förkyld hela veckan och börjar tröttna på det. Men imorgon ska jag vara frisk för då är min första jobbdag. Fett nervöst!

SOMMAR

Performing Arts School

Jag gjorde det. Efter tre dagar av audition; dansprov, sångprov, teaterprov, svett, tårar, ångest, glädje och spänning. Tre dagar av väntan på det där smset, det där jävla äckel-smset.

Dag 1: "Grattis du har gått vidare till lördagens prov."
Dag 2: "Grattis du har gått vidare till söndagens prov."

Dag 3: "Grattis! Du har antagits till PAS."

Jag kände ingenting och allting. Skrek lite för sakens skull, men allt var liksom slut i kroppen. Jag förstår fortfarande inte. Inte alls.. Men jag har en lycklig känsla i hela kroppen, och det börjar sjunka in. Jag kommer vara utbildad musikalartist när jag är 23. Hur sjukt är inte det?

 Maria fångade ögonblicken efter jag läst smset. Jag är så lycklig!

Mina bästa vänner slog sig också in. Som om det kunde bli mer fantastiskt. Idag ska vi fira, så in i helvete! Fyfaaan vad bra!!!

Jag vill inte lämna mitt liv

Nu är det bara en enda ynka vecka tills jag ska flytta härifrån. Flytta hem till familjen i Vallentuna igen, på obestämd tid men minst över sommaren. Jag vill inte. Känns som att jag grabbar tag om allt och håller mig fast som en liten sugpropp. Hemma i lägenheten i Gamlestan, i skolan, i spårvagnen och framförallt i alla fina männsikor jag har här. Jag vill inte. Inte än. Jag är inte klar.

För att uppdatera er ska jag berätta att våra föreställningar i fredags gick suveränt bra. Fina Cecilia har varit i götet och det var underbart att se henne. Maria och Maria har flyttat härifrån.

Och på fredag är det audition till PAS. Performing Art´s School. Yrkesutbildningen på min skola. Det vore ju inte helt felt att komma in där. Men för att inte drabbas av panikångest har jag samlat mina tankar och insett sanningen. Om de inte tar in mig, då vill de inte ha mig på skolan, och då vill jag ju inte gå där i alla fall.

Jag försöker se det positiva. Min fina Anne-Sophie ska också söka och ska bo här, vilket kommer bli galet mys. Och går jag vidare kommer jag få göra andra och tredje dagens prov med härliga individer från min klass.

Hur kan jag vara hungrig när jag åt middag för två timmar sen?? Får nog lov att knalla iväg till affären.

En bild in action. Här sitter jag i köket och pluggar liksom.

En påsk senare

Jag har lov. Firade påsk på landet med familj, mormor och morfar och alla djuren mina. Det var en alldeles förträfflig helg vill jag lova. Nu sitter jag här i Göteborg. Har inga planer, känner inte mycket folk och utnyttjar detta till fullo.

Nedräkningen har börjat. Nästa vecka är det dags för vår föreställning och om exakt två veckor står jag på PAS och blir bedömd... Dock känns det inte lika jobbigt längre. Det finns så många andra skolor att söka, och framförallt finns det så mycket annat som är viktigt i livet. Jag är lite som en ko. Sådär lugn och nöjd, och äter mest hela tiden.

Nu far jag till mina hundar. De behöver promenera även när det regnar. Men det är tur att de finns. Saknar redan vår egna lilla filur.




Hej hopp